Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
51
frågade efter att förlora tron på honom. Vi försökte
finna någon form för sammanvaro efter det, men det
var så många uppträden, att till slut måste jag låta
honom resa som han ville.
Våra bekanta undrade och frågade över den vackre
unge mannens plötsliga hemresa, vi kunde ju ej ge
rätt besked, och då vi inte kommit överens om någon
gemensam förevändning, min man och jag, ljögo vi
ojämnt. Så kom då det ryktet ut, att han och jag
förälskat oss i varann, och att min man överraskat oss
och gett honom respass.
Det var när det kom till mina öron, som jag gick
till trollgumman för sista gången. Jag hade med mig
lite till henne och satt och pratade en stund vid hennes
säng. Under samtalets lopp frågade jag, om hon inte
kunde ta bort en stor, ful fläck på mitt rykte. Hon
hörde inte vad jag sa, och skrika alltför högt vågade
jag inte. Hon trodde att mitt rykte var ett tyg.
— Gott tyg kan man ta ut alla fläckar på, sa hon.
Det tröstade mig, och jag brydde mig inte om det
enfaldiga pratet. Det borde ha varnat mig. Jag borde
ha förstått vad för slags uppfattning om mig som höll
på att lagras i Broköping. Men jag lät ej varna mig.
Och så försvann fläcken.
Men det var en spökfläck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
