Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ELIN WÄGNER
advokaten, jag tycker bestämt jag känner igen
historien.
— Jag minns inte, vad de hette, men fräcka var
de, och det tilltog dagligen. Jag var alldeles för trött
att hålla ordning på dem, men jag stramade upp mig
och körde av dem alla på en gång, då en av dem
förförde min husjungfru. Jag köpte mig fri från hela
bandet med att ge det respengar, och jag fick några
dukar i utbyte.
— Här är bifogat ett intyg från bokhandlaren i
stån, att fru Magni betalte dessa dukar med det
fyrdubbla.
— Å, har han sagt det, sade jag, han har alltid
varit min vän. Jag betalte i själva verket det tiodubbla.
— Jaha, sade advokaten och antecknade, jag skall
titta på dem. Och sen ville ni plötsligt sätta upp ett
sanatorium i ert hus?
— Det har varit något i den vägen här förr, sade
jag, på min svärfars tid.
— Så bad ni era barn att flytta ut på gatan, trots
att ni lovat dem huset.
— Jag lovade dem aldrig huset, bara att bo där
tills vidare. Och jag erbjöd mig att bygga en
femrumsvilla åt dem på det nya villaområdet, vilket inte kan
kallas gatan för en ung familj. Men de trivdes bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
