Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
103
mig. De äldre hade en viss umgängessolidaritet, ett
visst hänsynstagande för gamla tiders skull och min
mans. De yngre läto sin antipati råda. De voro
solidariska med Gösta.
Jag hade levat utan kontakt med mitt umgänge i
Broköping nu under månader. Men någon gång före
utslagets avkunnande, jag antar det var före jul, fast
jag firade ingen, fick jag ett brev från rektorskan
Lindgren, vice ordförande i min fredsförening. Hon rådde
mig, mycket vänligt för resten, att resa utomlands
och inte vara hemma, när utslaget föll.
Jag skulle alltså förlora? Det låg i luften att jag
skulle förlora. Och när jag nu ändå skulle få mina
gärningars lön, så tyckte man lite synd om mig.
Jag reste inte.
Ånej.
När det blev klart, att jag ämnade framhärda,
kunde Georg icke längre uppskjuta det avgörande
samtalet med mig. En afton kom han ut till Stenbro, han
såg oerhört pinad ut, och han förklarade genast att
han haft en svår tid, vilket jag inte betvivlade, men
jag tyckte, att om vi hjälpt varandra genom detta
och varit två, så skulle det ha varit mindre svårt.
Han visade mig i alla fall den artigheten att gå
igenom en invecklad avskedsceremoni med mig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
