Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
ELIN WÄGNER
han trodde skulle behaga och trösta min romaneska
natur. Det var inte hans fel att den upplöste sig i
förvirring, och att den slutade förargelseväckande, det
var mitt. Det var jag, som inte föll in med mina svar
så, som han beräknat.
Han sade, att först när vi rotat ut erotiken ur våra
liv, skulle vi bli fria och lyckliga människor. Jag
borde givetvis göra det, och han skulle göra det själv.
Jag sade: — Men varför? varför, varför?
Han svarade att den varit vår olycka.
Jag ansåg att Gösta, denne lymmel, varit vår olycka.
Jag sade, att jag ändå inte kunde fatta hur Gösta i
all sin ondska kunde förstöra min älskades känsla
för mig, jag var ju densamma nu som den gången
han blev förälskad.
Han sade, att vi kunde alltid hålla av varann, men
för denna känsla var närhet icke nödvändig.
— Var den då ett hinder?
— Nej, men här var det ju ödet, som var emot oss,
Kismet. Man fick böja sig.
Då sade jag: — Jag trodde du var den tappraste
man i världen, men du är feg. Kismet, jag vill inte
höra talas därom. Du är rädd för att man skall säga,
att du dragit fördel av min blinda dyrkan för dig,
du är rädd att jag skall förlora processen, du är rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
