Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
105
för inblandning, jag vet det, för skandal, för
människor. Du är slutligen också litet rädd för mig.
Det var då ceremonielet tog slut.
— Jag skall säga dig, sade han, att jag är mest
rädd för dig. Du är för mycket för mig, för mycket
fest, för mycket himmel och flamma, för
överväldigande, jag tycker om dig, men jag orkar inte leva
med dig. Jag kan inte ha en fru som stör
mottagningen och kommer hem från sina morgonuppköp med
ett hus. Det är inte processen, det är inte skandalen,
det är du.
Varje ord var som ett knivhugg. Jag tiggde och
bad honom att ta dem tillbaka, jag hånade, fnyste åt
honom, smädade honom för att han kastade sig över
mig, när det ändå bara var hans feghet för
människors dom, som låg under alltsammans. — Å, du
hade nog varit glad åt fest och himmel och dyrkan,
om jag fortfarande varit den jag var, om detta allt
icke hänt, om jag behållit mina pengar.
Han reste sig för att gå.
Då lovade jag honom med en dyr ed att aldrig
försöka återse honom, att aldrig skriva, att aldrig
besvära honom, om han blott ville visa
barmhärtighet och ta tillbaka, att det var mig själv han icke
uthärdade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
