Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
111
Jag pratar också gärna, ty jag är så ensam hela
dagarna. Jag har ju bara fru Lundström. Från Vår
Herres arbetsförmedling har inte kommit någon
arbets-anvisning än, men jag hade ju heller inga vidare
betyg.
Jag tycker om att skvallra litet om människorna
som bo i trakten, det ger hemkänsla och trevnad. Om
dem, som bo i de stora husen, är det inte så lätt
att veta något. De dölja sig bakom sina många dörrar.
Men i den lilla pråmstaden, där händer mycket och
på Långholmen sedan. En dag kommo mannen och
kvinnan från pråmen gående i överrock och
vinterkappa och hade ett annat par i sällskap. Alla fyra
voro så hesa, att de knappt kunde viska till varann,
men mannen köpte fyra polletter och delade ut med
en avvärjande rörelse åt de andra, som ville betala.
De gingo ombord på Kungsholmsfärjan, och
kaptenen på min båt sade till mig i förtroende: — Dom
ska över till Lindhagen. Jag förstod inte alls vad det
betydde, men han förklarade att de skulle gifta sig.
Då jag gjorde en slags min av förvåning, sade han:
— Å, karln han vet nog vad han gör, skulle han
bli instämd för att han lönnbränner, så blir hon ju
jävig och kan inte vittna, när de är gifta.
Om inte deras båt redan hunnit så pass långt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
