Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ELIN WÄGNER
icke mer kunna bedöma Karola utifrån, men om det
ginge, så skulle han med stolthet bekräfta sitt vai
för tjugufem år sen. Han skulle se på mig och mitt
omsorgsfullt och en aning omodernt kammade svarta
hår, mina alltjämt mycket blå ögon och vackra
ansiktsform. Och han skulle ge mig ett vitsord, som kunde
fröjda en tävlande på en trädgårdsutställning: väl
konserverad.
Men vore det så, att han måste tillbringa resten av
sitt liv med mig, skulle han alltid frukta för det
ögonblick, då jag komme att övergå från kvinnlig
mjukhet till degighet, det steget är gudnås icke långt. För
Karola däremot behöver han ingen fruktan hysa. Hon
är på säkra sidan. Hon är öppet och ärligt en
människa, som har levat länge och är stilig just därför.
Hon har råd nu att ha så hög panna, så lång näsa
och överläpp. Hon har räddat sig över i en överklass
av utseende. Hon har för alltid undgått det öde, som
drabbar nio tiondelar av oss kvinnor, detta
förbannade, skamliga och orättvisa öde att bli fula på gamla
dar. Hon befinner sig, tycktes det mig i det mest
triumferande stadiet av en kvinnas liv: en hustru utan
oro för rivaler, en älskad moder till långa söner, en
verksam människa i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
