Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ËLIN WÄGNE]R.
troligt, att det skulle tilltala hovrätten, eller att denna
höga institution skulle uppskatta den smulan skoj och
ironi, som flickan kryddar med, även om det är på
vår bekostnad.
Men hela tiden i denna glädje över att vinden vänt
sig och drivit isen ur min hamn, ängslade det mig att
hon skulle dra in Georg i skrivelsen. Det kunde kanske
synas löjligt för henne, att båda parterna gingo
omkring hans namn och hans del i historien så försiktigt
som man rör sig omkring ett sjukrum, men jag var
glad åt det.
Ja, det får väl sägas rent ut att jag känt det som om
det funnits en väg tillbaka till honom, så länge som
jag undvikit att kompromettera honom i denna
rättegång. Nu skulle denna väg spärras för alltid.
För honom var måhända allting slut den gången,
då han gick ifrån mig svängande med käppen — ehuru
vad vet jag om det! Men man avslutar aldrig ett
mellanhavande samtidigt, man må svära aldrig så många
eder på en gång. För mig var stunden inne nu, det
förstod jag helt enkelt på att mitt hjärta flamvärkte.
Om jag tillstadde att hans namn och del i historien
skulle nämnas i min plaidoyer, då kunde jag ju icke
mera ens trösta mig med drömmen om att vi skulle
återförenas. Han hade kanske icke uppskattat att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
