Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ËLIN WÄGNE]R.
skriva i advokatens stil, men det glömde jag snart
bort.
Jag blev inspirerad av själva skrivandet, alldeles
som om jag haft några slumrande författaranlag.
Pennan var ett medium, genom vilket jag framkallade
en annan Georg än den jag vanligen ser framför mig.
Här kom fram den tappraste man jag känt, den, som
ännu icke varit feg, den vackraste, den ömmaste, den
visaste, den som givit mig en kärlekens erfarenhet
jag utan honom aldrig ens anat.
Det var i denna stund icke så avgörande, som det
synts förut, att glädjen blivit så kort.
Till och med om alltsammans bara varit den kvällen
på Stenbro, då vi gåvo varandra gåvan av det
framfarna, och av vad vi blivit genom det framfarna, det
var dock en hel och fullkomlig stund. Viljan hos mig
att pressa denna stund på mer än den kunde ge, drev
honom till hans dröjande medgående. Min visshet,
min trygghet, min glädje märkte icke ovissheten, som
gick bredvid mig, märkte icke osäkerheten han dolde
av feghet och hövlighet, dessa bundsförvanter, som
avlösas av sveket, när deras krafter äro slut.
Jag tänkte på Göstas grymma ord: Tant mutar
honom, tant köper honom. De ha ofta sargat mig sen,
och jag har sagt mig att kanske var det sant. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
