Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
ËLIN WÄGNE]R.
heders skull han slet sig loss från mig just i det
ögonblick, då det varit hederligast att stå mig bi. Det var
helt enkelt mig han icke orkade med, mig, myndig
eller omyndig, hedrad eller vanhedrad. Man kan säga,
att här var tragedien om en oförbrukad kvinna och
en trött man, en bråkig, överdriven kvinna och en
ömtålig man. Men när man har sagt allt detta, finns
kvar alla de hemliga skäl dem ingen vet, ej ens de,
som handla efter dem.
Men denna förklaring var ingenting nytt. Det var
precis den som Georg själv för två månader sedan
givit mig på sitt uppförande under uppgörelsen på
Stenbro, och som jag då fnyst åt och stämplat som
lögn och icke velat diskutera. Två månader hade alltså
hans ord tagit för att nå mig och nu voro de framme.
Det bevisar ju om man beräknar ljudets hastighet, att
avståndet mellan oss den natten på Stenbro måste
mätas med astronomiska mått.
Så som han nu stod där, i min skrift, hade han inga
fel. Det var samme man som advokaten kallat
ohederlig och jag kallat feg. Intet hos honom var förändrat,
icke ett ord, en handling tillagd. Det var bara
belysningen som var en annan.
Jag vill inte påstå att advokaten gillade denna
belysning. Jag var så generad, när hon skulle läsa min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
