Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
147
som inte kunde tåla att hennes geni togs i klump med
dessa slynglar, som exploaterat mig och sålt mig
värdelösa tavlor. Av ärelystnad hade hon räddat hans ära
inför mig, och därmed fört vår sak framåt. Ty det
var givet att Brorson skulle göra mig en stor tjänst
genom att vara ett geni.
— Give Gud, tänkte jag, att jag icke i honom
känner igen den, som förförde min huså. Ty då avslöjar
jag honom. Jag var svartsjuk som en moder om
flickan.
Men det var icke han, nej, nej, det var bestämt
icke han. Jag försökte frammana det utseendet för mitt
minne, och det var som om jag skymtade en svart lugg
då. Och denne Brorson var blond och öppen, varmed
jag icke vill ha sagt att han var värd henne.
Tillbedjansvärda unga människor! Hur glada, hur
strålande. All yrkets smuts var avtvättad från hennes
själ, inte skuggan av någon kunskap i hennes ansikte
denna kväll. Den hon haft var glömd. Och
sammalunda hade det gått honom.
Jag bröt tidigt upp från middagen, och därvid märkte
jag, att målargeniet kunde vara tacksamt. Den känslan
hade jag icke sett spår av förut, ehuru jag gett honom
mat och husrum i sex veckor. Men jag antar, att man
hos alla människor kan väcka tacksamhet, bara man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
