Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG 159
han icke var inblandad. Jag erfor ett ögonblicks
stolthet över att han icke var inblandad.
— Hör du Artur, sade jag, min advokat föreslog
en gång att jag skulle begära ett intyg av dig, att jag
var klok. Jag avböjde den gången, men om jag nu
bad dig om ett sånt att ge Hovrätten, vad skulle du
då göra?
— Kära Anna, sade han, måste det vara på fläcken?
Du måste först ge mig tid att lösa de flesta ännu
oavgjorda filosofiska, psykologiska och sociala problem.
Och så har jag en sån oerhörd respekt för Hovrätten.
Jag kan se men inte döma, de måste döma utan att se.
— Du har ett fint sätt att uttrycka att du håller
med Gösta, sade jag. Nu begriper jag vad advokaten
menade med, att du svarar så bra på enquëter.
Artur föreföll verkligt road av att efter alla
skrivelser granska föremålet självt och glatt överraskad över
att det gick in på att diskutera sitt fall. Han visste ju
att jag på morgonen bestämt vägrat att träffa honom.
— Varför retar du dig på mitt svar? frågade han.
— Hon retar sig på alla svar, sade Karola, hon
har förföljelsemani.
— Det är mycket förklarligt, sade Artur, men jag
skulle vilja träffa din advokat, Anna, och varna henne
en smula för detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
