Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ËLIN WÄGNE]R.
det betydde bara, att den satt sig i förbindelse med
min motpart, för att ge den tillfälle att yttra sig över
advokatens skrivelse, en i mitt tycke alldeles onödig
älskvärdhet. Skrivelsen var ju oemotsäglig.
— Ingenting är oemotsägligt, svarade advokaten.
Vill ni följa med in, jag har strax ett mål, jag
kommer just från min klient på rannsakningsfängelset.
När jag såg hur hemmastadd hon rörde sig i detta
överväldigande hus, dess korridorer, förrum och salar,
såg hur glatt, respektfullt och höviskt alla bemötte
henne, trodde jag att jag drömt historien om
målar-geniet Brorson. Varför jag fann honom oförenlig med
rådhuset, eller med respekt av män, det vet jag inte,
men det var så. Det enda, som gjorde, att jag visste
jag ej drömt, var färgerna i hennes dräkt. Dem hade
endast en målare kunnat sätta hop, men där fanns
icke en karl i rådhuset, som icke såg dem. Jag kom
till och med på en domare med att se gillande ut. I
detta ögonblick fattade jag, att domare kunna vara
människor även i Rådhus, vilket förut aldrig fallit
mig in. Därav följde med nästan ofrånkomlig
vishet, att det satt människor även i Hovrätten.
Advokaten gick före, och jag följde imponerad efter,
tills vi kommit till den avdelning, där vårt mål skulle
behandlas. Vi kommo in i ett förrum, där det luktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
