Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
217
Tanken att det fanns en utsikt, att jag snöpligen
skulle komma under förmyndare till slut, tröstade
henne något. Men så blev hon orolig igen.
— Hur ska vi nu göra med nedervåningen, sade
hon, vi har så gott som hyrt ut den.
— Skriv inga kontrakt, sade jag. Jaså, ni har varit
så säkra?
— Ja, inte precis sakrs, men vi hade ju hoppats
— att få tvåtusenfemhundra för nedervåningen,
till-lade hon, då hon fångade sin moders min. Nu kanske
vi till på köpet blir utkörda, om mamma vill hämnas.
Jag sade inte åt henne, att de kunde få bo kvar,
vilket jag dock tänkte. Jag ville se vad Gösta gjorde
först. Han kunde inte begära skilsmässa nu, det var
bara den naiva Astrid, som trodde, för om han var
det minsta rädd om sitt anseende måste han vänta ett
par år med det efter förlusten av förmögenheten. Men
jag hade ingen lust att mildra slaget för honom.
Bättre att se hur han tog det. Var han hyggligare än
Astrid fruktade han skulle bli, nå då så. Blev han
brutal, så fanns den förhoppningen, att Astrid själv
kunde få upp ögonen för honom, ta sin unge under
armen och komma hit till mig.
Då jag inget sade, tog Astrid ännu ett steg fram
till mig och frågade: — Vill mamma hämnas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
