Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd att begripa, hvad skälet kan vara till
dessa variationer i öfversättning af ett och
samma ord på ställen, der dess betydelse är en
och samma. Alldeles på samma sätt varieras
utan behof vid öfversättningen af σκανδαλίζειν.
Δοῦλος (träl) och διάκονος (tjenare)
öfversättas af kommissionen ofta utan åtskilnad med
tjenare. Denna sammanblandning är dels
oriktig dels vilseledande. När man t. ex. läser
Matth. 22: 1 följ. och i v. 3 ser, huru herren
sänder ut sina tjenare för att bjuda till
brölloppet samt i v. 13, huru han befaller sina
tjenare binda och utkasta den gäst, som icke hade
bröllopskläder, då kan man icke gerna tänka,
att med tjenarena på dessa ställen menas
alldeles olika personer. Grundtexten visar det
dock tydligt, ty i den begagnas uti v. 3 δοῦλοι
(trälarne) och i v. 13 διάκονοι (tjenarena). Det
förra syftar på evangelii predikanter, det sednare
på änglarne (se Matth. 13: 41). När
kommissionen i 1 Kor 7: 22 öfversatt δοῦλος Χριςτοῦ
med: Kristi träl, hvarför gick det då icke an
att i Matth. 22 låta konungens trälar vara
trälar? Man måste ju på det högsta förundra sig
öfver denna inkonseqvens aldraheldst på sådana
ställen, der i grundtexten sjelf en bestämd
skilnad göres mellan tjenare och träl (lifegen)
såsom utmärkande olika personer. — Hvad som
föranledt kommissionen att i Matth. 20: 27
öfversätta δοῦλος med dräng, torde förblifva en
gåta. Der låg ju det riktiga mycket närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
