Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Det svenska näringslivets utveckling under åren 1859—1929. Av kommerserådet Martin Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en början och intill
ungefär år 1870 var
sädesproduk-tionen huvudsak, och en viss
export särskilt av havre
förekom. Från 1870-talet leddes på
kort tid lantbruket in i nytt
skede, som kännetecknas av en
intensivare ladugårdsskötsel och
jordens förbättrande genom ökad
gödsling, även med konstgjorda
gödningsämnen. Då det visade
sig att ladugårdsskötsel i
förening med mejerihantering kunde
vara mera direkt vinstgivande
än sädesodling, ökades
kreatursbesättningarna alltmera liksom
utfodringen och konstgödseln;
resultatet blev utförsel av
ladugårds- och mejeriprodukter, i
första rummet smör. Smörutförseln ökades raskt och var störst under perioden 1896—1900,
då den i medeltal utgjorde 22,260 ton per år. Under krigsåren förbjöds exporten av smör och
andra lantbruksprodukter. Under åren efter världskriget har smörexporten visserligen åter
kommit i gång, men ännu ej nått nyssnämnda storlek. Den största utförselmängden hittills
visar år 1927 med 18,400 ton. Tillverkningen av smör är emellertid betydligt större nu än
före kriget. Från mejerierna redovisades år 1910 32,938 ton, år 1926 däremot 38,485 ton. Det
är tydligt, att den inhemska konsumtionen av smör ökat, ett förhållande, som sammanhänger
med den allt högre levnadsstandard, vartill svenska folket som helhet sett småningom kommit.
I detta sammanhang torde vara av intresse att erinra om några andra siffror, som
visa hur levnadsvanorna i stort sett förändrats. Förbrukningen av vete och råg var per
år och invånare åren 1871—1875 i medeltal 23,2, resp. 120,9 kilogram, under senaste kända
femårsperioden 1921—1925 var siffran för vete 81,o kg och för råg 89,4 kg. Som bekant
räcker ej vår egen veteskörd, ehuru den sedan 1860-talet nära femdubblats, utan årligen
importeras 200 till 250 tusen ton vete eller ej långt från 1927 års hela skörd, som var
något över 300,000 ton.
Om ett ökat välstånd vittna ock årskonsumtionssiffrorna per invånare för kaffe och
socker. Under åren 1856—60 fick varje person i medeltal 1,7 kg kaffe och 4,i kg socker,
vid sekelskiftet voro siffrorna ökade till 4,8, resp. 18,4 kg, men äro nu för kaffe 7,i kg och
för socker 37,8 kg. Sockerkonsumtionen är ända till niodubblad, ett förhållande, som i
betraktande av sockrets stora näringsvärde och billiga pris måste anses synnerligen
lyckosamt. Den knapphet, som utmärkte 1860- och 1870-talen kunna vi svårligen göra oss en
föreställning om, även om vi draga oss till minnes kristidens värsta år 1917 och 1918;
sockerkonsumtionen t. ex. var då ej mindre än 22,6, resp. 22,8 kilogram per invånare och
år. Förändringarna gälla ej endast mat och dryck, utan äro genomgripande på alla livets
förhållanden. Huru hava icke bostadsförhållandena, klädedräkten m. m. ändrats sedan 1859,
då folk på långt när ej hade det så bra som nu.
Även om förhållandena ändrats ofantligt till det bättre, synes ännu mycken möda
krävas inom jordbrukets arbetsfält. Det har med endast få undantag, åren strax efter
1870—71 års stora krig och efter världskriget, varit låga priser, så att lantbruket haft
svårt att reda sig. Mot slutet av 1880-talet infördes tull på spannmål m. m. och
lantbrukarna kände sig mindre osäkra. Det svenska lantbruket är numera tidsenligt skött, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
