Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart led på — slita så mycket för så liten lön!
Då svalt jag hällre. — Jag hade just aldrig
varit oärlig, men den tiden tänkte jag nästan
på att ge mig ut och ta mig till ratta. Men
jag slapp.
En natt så kom där en och böstade på
dörren. Vi undrade, hvem det kunde vara, som
vändes härute i backarna vid denna tiden på
dygnet. Mor tände en sticka, och jag gick och
luckte upp dörren.
Då var det mästertjuven, Henrik Borg,
som kom.
När mor fick veta det, så började hon skrika
och be, att han skulle gå sin väg, hon var så
rädd så. Men jag bad honom sätta sig, jag
tyckte, han kom rätt till pass. Och när han då
tog upp en kaffesstrut och lade på bordet, så
blef mor också sams med honom och gick upp
och satte på kitteln.
Borgen fick nu ligga gömd därhemma hos
oss en tid ock han hade inte ondt om
mysslingarna — Där blef kalas på kalas. Vi lefde
rent, som om ena hvar dag hade varit den siste.
Men så kunde Borgen inte hållla sig, utan
skulle tvunget ut och stjäla. Folk hade la länge
undrat, hvar vi fingo pängar till att köpa för
— nu, när den ena finurliga stölden blef känd
efter den andra, så började de ana hvem det
var, som hjälpte oss, för det fans då ingen skapt,
som kunde stjäla så finurligt som Henrik Borg.
Och så en dag, som jag var inne i staden, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
