Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Härregården ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf
talle
»ent
m
u
HÄRREGÅRIÆS RASSBÄRG. \\
Och det fan» nog de, »om kunde velat klämma
iefter mig med; men de brydde sig inte om det»
hu länge jag. höll mig i skinnet, de tyckte la.
det kunde vam nog med, att mor hade lätt
sitta inne.
Ku visste jag rent inte, hvad jag skulle ta
mig till. Ingen ville ha mig i sitt arbete och
•lita strängt iddes jag inte häller. Jag var led
åt allting. Oeh sa kunde jag inte låta bli att
tfinJka på Greta. Ju mer jag försökte glömma
hanne, deas mer tänkt jag pä hanne. Ack, ack,
det ered t bröstet fftr hvar gång» så! Men hviul
•kulle jag göra? N rar jag säker på., att hon
inte skulle Tilja se mig en gång. Hoa skulle
bara spotta åt nig, wa jag bedragit blinne så
skamligt Det enda, jag tröstade »I var,
att hon hade mycket bättre af aitt tara lungt
skild ffran mig* än ba mig böe sig9 en sådan
usling*, som jag ?nr.
Vid den tiden dog rackaren häv i trakten.
Om jag skulle ge mig till rackare, tänkte jag.
så kunde jag alltid tjäna mig en styfver. »Ingen
rördte mig i alla fall, oek jag tArdte mig inte
Wall. Mor lockte, det w ledt oeb grät, när jag
talti om mina tankar ft* banna. Hon kunde
»ent inte förlika rig att hannes Johan
ttulle bli raukar.-. Jaja» inte för det bon b*
pfäe skämmas f» mig, hon hede suttit på faefr
toingen. så hon hade la ingenting att bålla på,
W för min nkull jämrade hon sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
