Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Härregården ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!2 HÄRREGÅRDEN RANSBÄRG.
Ja, då började jag själf med tycka, att det
var svårt att gå på, fast inte kunde jag riktigt]
släppa de där rackaretankarna. Men nöden blef
allt större och större, något måste jag hitta på,
om jag inte ville, att både mor och jag skulle
rent svälta ihjäl.
Så rätt som det var, fick jag höra, att där
var en häst död borta i Sörby. Ja, då brydde
jag mig inte om att hålla mig för god längre,
utan jag gick genaste vägen ditbort till stället
och bjöd mig till att dra af skinnet. Men det
förstår sig, mor fick inte veta, att jag gick, förr
än efteråt. |
Folket grinade la åt mig och tyckte, att
inte kunde en sådan finer härre, som varit inne
i själfve kungens by, ta sig för sådant arbete. |
Eller kan ske jag hade lärt på den profasjonens)
därinne? — Men jag brydde mig inte en gång
om att svara dem, utan jäg slog döförat till,]
Och så drog jag skinnet af hästen, så godt jag j
kunde, och tog istran för min egen del. Och
betaldt fick jag — sen gaf jag den onde, hvad
de tyckte, nu hade jag i alla fall bitit hufvudet
af skammen. - Och när jag kom hem, så blef
mor med nöjd, när hon fick pängar att köpa
bröd och en tår brännevin- för — det var två
riksdaler jag fick för mitt besvär.
Sen behöfde vi just inte svälta den
närmaste tiden, för lyckan var god — den ene
kampen dog efter den andre i trakten. Och
_-*——— *—- •;■-<-*»rvfc fiolrjfiafir_mångj^riksdaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
