Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gick Vintern och våren och sommaren
stundade. Förtjänsten hade nu varit skral en
tid. Mina kläder började se lasiga ut, så jag
ville just inte gå nånstädes i onödan. Men
något fick jag hitta på och göra, eljes blef det
för ledsmmt, och så tog jag och började ansa
om vår hytta, det behöfdes alltid ett par gånger
om året. Och nu var hon nästan sämre än
nånsin förut, för medan mor var borta, hade
stugan rent förfallit och godt folk hade la med
gjort sitt till för att få hänne omöjlig att bo i.
På midsommarafton var mor inne i staden
och skulle sälja några vispar och ugnssopor och
annat smått som hon hade vridit ihop, för att
vi åtminstone skulle få oss en kopp kaffe till
hälgen. Jag låg ute i backen och drog mig,
jag hade justament slutat med att lägga om
hyttetaket. Och då som alltid, när jag var
ensan, kom Greta i mina tankar.
Bäst jag nu låg där, så fick jag höra steg
i backen. Jag trodde det var mor, som kom
hem ifrån staden, så jag brydde mig inte om
att titta efter, en gång. Men så stante där
någon bakom mig.
»God dag du!» .
Härre Jesses! Var det spöke eller drömde
jag? Jag for upp som en pil. — Nej, det var
Gretaa röst. Och där stod hon lifslefvande, med
ett litet barn på ryggen.
»Jasså,» tyckte hon och tittade på hyttan,
»detta är ’ärregårn Ransbärg? Jag ’öll knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
