Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 HÅRREGÅRDEN RANSBÄRG.
försökte hon la ändå trösta sig med, att jag
snart skulle komma och hämta hanne eller också
skrifva efter hanne. Men det skedde inte något
af parterna. Då blef hon både arg och grisk.
Jlon arbetade dag och natt och hon sprang ur
hus och i hus och skaffade sig arbete. Och ändå
unnade hon sig knappt födan. Se, hon tänkte
bara på att laga, så hon inte skulle stå rent
hjälplös, när barnet kom till världen.
Men sen hon hade fått barnet, sen kunde
hon inte bärga sig i Köpenhamn längre. Nu
ville hon försöka ta rätt på mig. Ja, hon for
öfver till Malmö och så gick hon från härregård
till härregård, med barnet på ryggen, och bjöd,
ut sitt arbete. Och när hon kom upp till Halland,
så började hon fråga sig för efter härregården
Ransbärg. Men det fans ingen människa, som
visste om någon härregård Ransbärg. Det var
först i Falkenbärgs stad, sora hon fick reda på,
att bärget här hette på det viset.
Nu kom mor ifrån staden. Och hon var
ända inpå oss, innan vi sanste hanne.
»Hvad är det för främmad, du har fått,
Johan?» frågte hon.
»Det skall bli er sonakvinna,» sade jag och
var så glad så.
Men mor såg mörk ut.
»Sonakvinna!» tyckte hon. »Likasom du
skulle kunna försörja nån kvinna! — Då är det
la din unge med, som du håller så grant på
armen? — Käre Johan, hvad har du tänkt på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
