Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRREGÅRDEN RANSBÄRG. Vt
1 som har dragit denna stackars människan i olycka?
Du ser ju, att du kan inte en gång skaffa litet
I kaffe till holgén, utan det skall min gamle rygg
svida för. Hur skall du kunna försörja desse
lifven? Och hvar vill du hysa dem? Inte
kan du kräppa in dem i denna usla kulanl
Ack, ack!»
Jag* kunde ingenting svara till det. Men
Greta steg upp och slog mor på akseln.
»Var» inte I ledsen, mor! Jag försörjer mig
själf och ungen med, om det kniper. Och inte
ska vi tränga er ur ér stuga, inte. — Vänta
bara — vi ska snart bygga ny stuga, och då
ska I flytta in till oss. — Tycker I inte om
pojken, vann? — Gå till farmor, lillen!»
Hon tog barnet ifrån mig och ville fly det
till den gamla. Men mor var rent inte belåten,
hon ville inte en gång. titta åt pojken.
»Hum,» tyckte hon, »bygga hus — flytta
in! Du pratar, som om du kunde trolla. Hvad
har du att bygga hus för? Johan har ingenting.
Nej, I blin allt här i kulan. Och kan ske jag,
stackare, skall ut och tigga födan till er.»
Därmed snurrade hon af in i stugan.
i Jag hystade pojken och trallade högt, för
inte Greta skulle lägga mors ord för illa vid
sig. Jag kände ju mor. Hon mente visst inte så
illa| som det lät, för mor har alltid varit en
godhjärtad människa, inte har hon velat göra
tiågon ledsen. Men detta här kom för hastigt
öfver hanne. Jag hade, kan veta, ingenting tält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
