Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 HÄRREGÅRDEN RANSBÄRG.
det riktigt som härrskap, för då hade vi råd till
att hålla oss med god mat. Och så hade vi ett
sådant väsen med pojken — den voro vi då så
kära i, bägge två, så jag kan inte utsäga det.
Och innan Greta hade varit hos oss i två
månader, så lät det på ett annat vis i stugorna.
Då tyckte folk, att det var själfva den till
fruntimmer, den dalkullan. Fick hon regera länge,
så blef det bestämdt bärgadt folk på härregården
Bansbärg. Så hette nu hyttan i allas mun; det
kom ut, förstår sig, att G-reta hade frågat efter
ett sådant ställe.
Sommaren gick och hösten med och vintern
kom. Greta, hon höll jämt på med sitt arbete*
Jag tog tröske, när den tiden blef. Och jag
hängde i som den värste slaf, för jag hade satt
mig i sinnet, att ingen skulle kunna säga annat,
än jag skötte mig, så godt som nånsin i världen
stod till. Och mor, hon var så lycklig, så
lycklig. Medan Greta och jag voro borta, så
satt hon hemma i hyttan och passade den lille
och spann.
Fram på våren så kom Greta hem en
lördagskväll och hviskade mig i örat nånting, som inte
lät illa.
Vid Jonstorps härregård stod en gammal
stuga, som skulle rifvas, och den kunde vi få
köpa för tjugofäm riksdaler. Det var ett riktigt
röfvarepris, men det var för Gretas skull.
Harrskapet tyckte, det var synd om hanne, att hon
skulle behöfva bo i en jordhytta, och hon tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
