Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 NÄR SMÖR-LARS VAR DÖD.
vara tidt tillhopa ined min mor. Och de blefvo
riktigt goda vänner, för se, mor var gladlätt af
sig, hon med. , Och när då farbror Lars gick
där år efter år och aldrig fick nog pängar och
ingenting lät bli af med girtet, så blef mor led
på honom och gifte sig med far i stället. Då
blef farbror ända som konstig. Han tålde aldrig
sen att se hvarken min far eller mor, utan gick
långa vägar bara för att slippa träffa dem. Och
så länge som far lefde, var han aldrig inom vår
dörr. Men det var inte så länge, far fick lefva.
Han var för glad och för lätt af sig och ville
för gärna ha det starka. Så en gång hade de
slagit honom full, när han skulle gå ifrån ett
ställe, där han hade varit och sytt, och då kom
han till att ligga ute om natten och förkylde]
sig, och åtta dar därefter dog han. Farbror var]
med och följde honom till jorden-, men han gick
inte in i stugan som det andra liklagsfolket,
och inte sade han ett ord till min mor. Inom
ett år var jag morlös med. Då mins jag, hur|
farbror Lars kom in i stugan och satte sig vid|
sängen, där mor låg lik — och jag mins, att
han skrek högt och kastade sig ner på golfvet
och vred sig som en mask. Men så kom där en
människa, och då gick han; Men han viste sig
inte vid begrafningen, och inte häller brydde
han sig om, hvar de gjorde af mig. Och det
mins du själf — när han skulle flytta hit, så
var jag lilledräng här —- han flytte inte hit,
innan jag kom härifrån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
