Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROMP OCH KRANS. 63
skrifteligt af oss, så han kunde klämma efter oss,
så bra han ville. Vi måtte sitta till husa den i
vintern i Glimminge usla båtsmanshytta hos den
galne Hallingen och hade inte stort att dra oss
fram med. Det var då, jag gaf mig till rackare
— jaja, hästaflåare kan jag la hällre säga, för
andras hundar ha då fått vara i fred för mig.
Men mer än en natt låg jag därframme vid
[härregården och vakte på löktnantsdjäfvulen,
för det hade jag då gett mig den onde på, att
han skulle ha sig ett minnesmärke för min gamle
Tromps skull. Han aktade sig allt för att komma
i mina klor — men jag skar med min knif i
väggen till hans sängkammare där, så
brädkläd-ningen var mäst flådd
Ja, sen Tromp var borta, så gat jag inte ta
åt bössan på en lång tid. Och inte tänkte jäg
på att skaffa mig någon ny hund häller. För
jag kunde se den gamle för mina ögon hvilken
stund jag ville, hur han tittade på mig, när han
hade fått skotat af löktnanten, och tiggde om
min hjälp. Och så skulle jag behöfva hjälpa’n
på det viset — ge honom nådaskottet! Tvi, tvi!
Och jag vaknade midt i natten gång på gång
och såg samma syn — och hur bloden och
hjärnen rann!
Men så en gång var jag ute på spårsnö —
det var mer an ett år efter, sen jag miste Tromp.
a träffte jag Jöns Jägare i marken, och vi
oro alltid goda bussar och gingo gärna ihop
på skytten, till visse vid den tiden andungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
