Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
66 TROMP OCH KRANS.
likasom litet smått och friade borta i Tranarp
till pigan där, Ebbes Stafva, bon som nu är gift
med klockemakaren däruppe i Klafhult. Det!
var en stor och duktig däga, och jag tyckte, att
hon kunde justament passa bra till att ha med sig
till Ängstorpet, som jag då skulle ta imot af |
Fläbben i Boarp. Och hon tyckte jäden så bra
om mig, det såg jag goda tecken till. Men hon
var allt bra påståelig, fast det viste hon inte i
början, och jag lider inte påståeliga fruntimmer.
K/vinfolken ska rätta sig efter karlarna, eljes
blir det, min lif, ingen glädje med giftet. Ebbe
där, han ville inte mista Stafva, för det var
rent en dunderpiga till att slita’, hon var mäst
så god som en dålig karl — så han tyckte den
onde om, att jag gick där. Men han fick aldrig
veta, hvarken när jag kom eller gick, för Stafva
och drängen lågo i häbbaret och de höllo ihop
och släppte in mig, om jag så kom midt i natten
-— se, jag hade la som tidast en sup med mig
till drängen att muta’n med.
Men så en gång jag hade tagit Krans med
mig dit om natten, så happade Stafva till att
trampa honom på den långa rumpan, så han skrek
till. Då kom Ebbe ut sättande med ett ljus i
näfven och ställde till ett räligt väsen och bad mig
dra åt helsike med både mig och min usle hund
och låta dem sofva där i huset om nätterna.
Jag bad, förstår sig, honom dra minst lika Ikngt
och inte lägga sin näsa i det, som inte angick"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
