Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bet han ihjäl och slängde, jag hade aldrig annat
att göra, än att bara gå efter honom och plocka
upp dem så fort. Jag kunde till och med ha
honom till fågelhund. För visste jag om, att
där låg en orrakull i en mosse, så tog jag bara
hunden i en lina och så lät jag honom gå iföre,
tills jag kunde se på honom, att han var nära
vid orrarna, för se, då viskade han så
anskrämmeligt med den stora vida rumpan och var så
upp i det så — då band jag snoden om lifvet
på mig och lät honom gå ijämte och så skrämde
jag upp orrarna själf och jag borstade ner många
på det viset och åkerhöns med.
Och tro mig — fast det var
härrskapshundablod i honom, så var han ändå så rasande på
hvarenda härrskapsklädd människa, för det hade
jag lärt en. Ja, om de så hade velat bju honom
en sockerbit, så hade han vist tänderna imot
dem ändå — imot både härrar och proselyter.
Men han kunde vänslas med den trasigaste
tiggare, ja, om det så hade varit den värste
kältring, för det hade jag med lärt en.
Ja, jäden i den hunden! — Det var allt knalt
för oss ibland, så vi hade inte justament så
mycket hvarken till oss själfva eller till honom.
Men han redade sig godt. Han var god till att
ge sig ut i bygden om nätterna och grafva sig
in i husen och äta sig så stinn i svinahoarna
och i kattehoarna i fähusen, så han orkte knappt
hem igen. Och gud hjälpe den käring, som
glömde att stänga köksdörren väl, när Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
