Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r—–– TROMP OCH KÜANS. ^
[ankaret, och göken smakte inte, som han skulle Ji
den häller. I
Så lade vi oss tidigt, för det var rent intell
roligt att sitta uppe. Och ungarna somnade,
förstår sig, fort, och det stod inte häller länga
om, innan Johanna Petternilla snork. Men det
var lögn, jag kunde få en blund i mina ögon,
jag bara låg: där och tänkte och tänkte på den
rälige Kransen. »Jag ger den onde Kransen,*!
tyckte jag. »Det, som är gjordt, är gjordt.»
Men skam i den, som kunde somna ändå.
• När det så led fram imot klockan tolf på
natten, så var det ändå, som om det hade velat
börja dra litet i ögonlocken, och jag vände
ryggen till Johanna Petternilla och r tänkte:
»Nu blir det la sömn af ändå.» J
Men rätt i det samma så väckte jag till vid
ett sådant räligt skrik och hylande nerifrån ån,l
— För det var på den tiden, jag bodde i
Kråkestugan härnere vid Storaå, som detta hände. —
Jag kände genast igen lätet. Det var Krans,
som var i ån. Då hade han slitit, kräket, och
gett sig af hem.. Ån kraade — det var is vid|j
bägge sidorna, men i midten gick hon öppen»
och var full med isakra. Jag upp och i
knäppe-byksorna och fick träskorna på och så ut och|I
i några skutt ner till ån. Jag sköt min lilla
drageka framför mig ut på isen. Krans var
därute. Jag hörde, hur han plaskade. Jag frågte
den onde efter både lif och hälsa, bark jag
kunde få fatt i hundakräket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
