Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
TROMP OCH KÜANS. 75
»Håll dig uppe, Krans! Jag kommer!»
ropte iag till honom. Och då gnällde han till,
så godt han orkte.
I När jag kom ut imot isakanten, så kunde jag
skymta Krans, där han låg och pulsade och inte
kunde komma nånstädes. Hufvudet var ibland
ner-inunder vattnet och ibland öfver. Jag satte mig i
ekan och åkte ut i rännan och snart så hade jag
honom i pälsen och drog upp en i ekan. Jag hade
la undrat på, hur det kom sig, att han inte kunde
reda sig själf — för alla de gånger han hade
summit öfver ån, när hon var likaså krånglig
som nu! — men nu så behöfde jag inte undra
längre. Han hade slitit, uslingen, och släpat
hele den grofve järnlänken med sig, och det
var den, som hållde på att dra ner honom, när
han kom ut i vattnet. Där var inte mycket lif
i honom, men han viskade ändå med den långa,
våta rumpan och strök sig inpå mig.
Men nu så skulle vi i land. Krans var la
inte så svår att bärga;, för den tog jag bara i
nacken och slängde upp på isen. Men själf fick
3ag hålla på i nära en kvart, innan jag var
kropp till att komma upp i land. Jag fick slå
sönder isen undan för undan, innan han hlef så
stark, så han kunde bära mig. Jag kan aldrig
bfgripa, hur jag kom så lätt ut, men se, det
i gick i hastigheten, det. § ¥
Nu blef där en glädje i stugan. Johanna
i Pernilla hoppade ur sängen så lätt som en
fisk, °ch tände och "satte på kitteln, så jag fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
