Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76* TROMP OCH KRANS.
en gök att värma upp mig med, för jag var j
rent valen. En kan la tänka — sitta i bara
skjortan och knäppebyksor och kippeträskor i
en hel kvart ute på ån vid julatid. Ungarna j
vaknade med och måtte upp och klappa om
Krans, Och vi torkade honom och värmde
honom där vid spisen, och ungarna skulle ha i
honom så många pepparnötter, de hade igen. j
Nu först var det riktig jul, sen vi hade fått
hem denne väte, rälige Kransen. Och det kom
inte en blund i våra ögon på hela ottan.
Ja, det var det. Men bodbetjänten, han)
fick aldrig se ett hår af Krans mer. För det
gaf jag mig då jäden på, att hända hvad hända
ville, inte skulle hunden, med min vilje, kommaj
ifrån mig en gång till, annat än som lik. På
tredjedagen så skickade jag Johanna Petternilla]
in till stan med de tjugo riksdalerna, som jag
hade igen af syndapängarna. Och hon fick tala
om alltihop, hur det hade gått till då om natten,
och så grät hon la med en pasma, för se, det ha j
kvinfolken inte just så svårt vid, och så bad hon j
bodbetjänten så väl, att han skulle ta igen desse
pängarna, hon hade med sig, och få de andre I
sen, efter som vi kunde förtjäna litet — när
bären blefvo mogna, tyckte hon, för både hon
själf och ungarna voro inte damma i bäramarken.
Ja, han tyckte la inte mycket om detta härna,
så han inte gjorde, för han ville gärna haft
hunden att jaga med, när han var ledig om
söndarna, och kan ske hade han tänkt att föl|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
