Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika duktigt som förut. »Fast eljes så blir jag
alltid så underlig till sinnes, bara jag tänker på
Halta Stina. Ja, Jesses! — Hon hade ett sådant
gladt lag och var så god, så — ja! Jag har
aldrig kunnat riktigt begripa, hvarför vår härre
skall låta de goda gå igenom så många
be-dröfvelser och svårigheter här på jorden. Bet
är för att pröfva dem, det vef jag; men jag
tycker ändå, att det är bra hårdt. — Meii I
skullen sett Halta.Stina på den tiden, /hon vaij
ung och glad, när hon stod på ett ben därinne
i Hagastugan och slog gapen i vädret och
grinade, så tårarna trillade som stora ärteij
nerf 01; käkarna. Hon kunde grina åt det minsta
ord. Och när hon grinade, så voro alla andra
tvungna till att grina med, det stod inte "fcillj
att låta bli. Och Jesses, så god hon var! Ja^
hon kunde gett bort sitt sista lintyg. — Ja, det
är inte för nlycke^jagdk^ I
Mor Nilla slu^^ÉSp me(i spinnandet och
drog sin gamle halmB^ÄÄrfjol närmare flickorna
som sutto framme på sidobänken.
* »Se, Halta Stina var halt ifrån barndomen.
Hon blef fördärfvad, innan hon kunde gå. För
hon hade en bror, som hette Kristoffer, och han
skulle se till hanne, medan husens folk voro ute
i skörden, och då lät han ungakräket ramla i
ner ifrån bordet. Och då knäckte hon sin
vänstra höft och fick värk, så benet på den
sidan väkste krokigt och blef ett helt kvarter
stacketare än det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
