Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALTA STINA. 91
sjane, Anders, soni gick och gräfde borta i
kullarna efter niedel; han stirrade med ögonen
och grinade i vädret ända som en hängder
hund. Han och Halta Stina voro goda vänner
sen gammalt. Han hade fått många koppar
kaffe hos hanne. Och nu så skulle hon, förstår
sig, snacka om för honom, hvad hon hade gått
och tänkt på. Jahaa, det tyckte Anders
Langlätt var inte så galet påhittadt, det kunde allt
bli bra, det. Men han hade inga pängar, han
häller, så han kunde inte hjälpa hanne.
Ja, det var nu, som det var, med det. Men
Halta Stina satte på kitteln och så var hon inne
hos skräddarens näst intill och lånte vafflejärnet
och bakte vafflor till Anders Langlätt. Och
hur de nu suto där och drucko kaffe och doppade
vafflor och funderade och pratade, så blefvo de
sams om, att de skulle ta och slå sig ihop om
denne härne handeln. Hjälptes de åt bägge, så
skulle det bestämdt gå^brafi^rOch så gjorde de
upp och räknade ut allting — och det blef så
bra, så bra, så det kunde aldrig bättre bli. t
Nu tog Anders Langlätt och sålde en
gammal, bakstant ekekista, som Stina hade, och så
en liten sjöskumspipa, som han själf hade. Sen
gick han bort till Petter i Liden och köpte en
häst. Den skulle, förstår "sig, kosta fam och
sjutti riksdaler, men Anders hade bara de tjugo,
| som han hade fått för kistan och pipan, att
lämna som handpängar, de andra pängarna skulle
han betala efter kyrkebygget. Då skulle det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
