Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 MALTA STINA. L
till fodring i Larsgård. Se, hon ville ha gr&ddeil
oköpandes, Stina, för nu hade hon börjat hålla|i
kaffe med och gökar för byggefolket, och det
gick så mycken grädde åt så. Där var ett sådant
gökande där i stugan, så det osade gökar långt
ut på vägen. Och Halta Stina var aldrig svår
att komma till lags med, hvem som ville så fick
han borga hos hanne. Hon bara tecknade sig j
till minnes. Inte kunde hon skrifva, men hon
visste råd ändå, för hon gjorde ett streck i
sid-åsen för hvar kopp kaffe eller sup och två för
en gök. Men det gick la inte så bra i längden,
det där, för rätt som det var, så hade hon
glömt, hvems de eller de streekarna voro. Och
folk ville till och med säga, att ibland, när hon
var ute ur \ stugan, så passade en del räliusar
på och ströke* ut sina streck. Anders Langlätt,
han söp, förstår sigy utan räkning; men han
gjorde det med besked, så han måtte ligga
därhemma i stugan och sofva af sig det ena ruset
efter det andra. Och på det viset blef det la
klent med snickareförtjänsten. Och ibland så s
hände det, att han söp sig full, när han var
med i staden, och så körde han löpse på
hemvägen. Och sista gången hästen löpsade, så
sprack kaffesäcken, de hade därbak i vagnen, så
att de sådde kaffebönor emällan Rönnarpsmölla
och Klangen, en halfver fjärdingsväg. Där välte
vagnen vid Klänga lerhåla, och Halta Stina I
stötte sitt goda ben, så hon kunde inte stå för
||g själf. Jaja, det hade la fått bli därvid, värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
