Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HALTA STINA. 97
Falkenbärgsboarna hållde nu ett faseligt •rä]
med Halta Stina — men där ingenting fins att
ta, där har käjsaren förlorat sin rätt. Anders
Langlätt gömde sig undan, så den fingo de inte
tag i på länge. Och när de ändteligen fingo rätt
på heren och ville ha pängar af en, så började
han prata vidt och bredt om, att han skulle
betala hur mycket som hälst, sen han bara hade
fått tag’ i den skatten, som han hållde på och
gräfde efter. Och då läto de honom gå, för de
trodde, kan veta, att karlen hade mist förståndet.
Och Petter på Liden, han var hos Stina och
svor och lefde rackare, han med, för Anders
Langlätt hade lurat honom på hästen — vagnen
och selen tog han igen, fast de voro rent
utslitna.
* Men när de så inte kunde göra nånting
annat vid Halta Stina, så ställde de länsmannen
på hanne, för hon hade sålt brännevin. Och
det blef ledt. För han satte in hanne på fjorton
dagars vatten och bröd. Det blef slutet på både
handeln och kro^hållningen.
När Halta Stina kom ut ifrån fästningen,
så var hon både ked af lifvet och skämmande.
Men så började hon då med spinne och binde
igen, och sen hon bara fick nånting att göra,
sa kände hon sig genast litet hörkare. Det
värsta var ändå det, att hon fick sitta där så
ensam i sin stuga. Byungdomen hade vändt
ifrån hanne, och hon hörde till och med i
smyg5 att de talte illa om hanne, nu sen hon
i/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
