Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALTA STINA. 103
dotter, som var gift med en rik handlare nere
i Hälsingborg, och frågte, om inte hon ville ta
| imot Lisebet. Jo bevars, det ville handlarefran,
för hon behöfde justament en barnpiga, så att
Lisebet var välkommen dit ju förr dess hällre.
Men nu blef Halta Stina ångerköpt. Det var
så faseligt långt ditner till Hälsingborg, hela
tolf milen, så hon kunde aldrig tänka på att få
träffa sin Lisebet någon gång. Men inte fick
hon tänka.på sig — bara dägan fick framgång
i världen, så kunde la hon själf lida hvad som
hälst. Och så rustade Halta Stina af sin Lisebet
och följde hanne in till Halmstad, där dägan
skulle ta på sjön.
Ack, ack, hvad där nu blef söckent i Halta
Stinas stuga. Stina längtade, så hon visste
sig rent ingen råd. Nu hade hon bara sin katt
och sina hönor igen. Men så bytte hon sig
till läggägg och lade en höna och fick små
kycklingar att vakta och pyssla om, och på det
viset gick sommaren. Och så fick hon, förstår
sig, bref ifrån sin Lisebet alltemällanåt, och
| då, skall jag säga, Stina var glad — då snodde
hon omkring i stugorna i minst åtta dar och
hade folk till att läsa detta brefvet för hanne
om och omigen.
Men fram när det led på efterhösten, sa
I [om där sorgebud. Jag glömmer aldrig den
^gen. Jag tjänte piga då i Larsgård. Och
suto där i stugan och grofkardade ullen,
or Anna Stina och jag. Rätt som det var, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
