Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 HALTA STINA.
slogs dörren upp på vid gafvel och Halta Stina
kom inlioppandes så häftigt, som om det hade
gällt lifvet, eller elden hade varit lös i garden.
Hon grät inte, men ansigtet var rent, som om
det hade varit fruset, pannan låg i rynkor och
hon blinkade inte med ögonen. Jag trodde att
människan var galen, så jag blef ända rädd.
Men så flydde hon mör i Larsgård ett bref
och sade: I
»Läsen, läsen för guds skull! De ljögo
för mig i Näregård. Lisebet är inte sjuk.
Läsen!»
»Läs du, Nilla! Jag kan inte läsa skrifvet,»
sade mor Anna Stina.
Jag tog imot brefvet och läste det högt
och jag mins än i dag\ hvart ord där stod, för
där stod:
»Helsingborg den 6 november.
Kära mor, må alltid väl! Det är min största
önskan. I fån inte bli rädder, men jag tör inte
vänta längre med att skrifva, att jag är så sjuk
så. Jag har fått en sjukdom, som jag tror
aldrig, jag blir fri för här i lifvet, och doktorn
säger så med. Men här är ingen, som kan bli
klok på min sjukdom. Den består i min hals,
der är likasom ett stycke satt i halsen. Jag
tror, der är kommet något i luftrännan eller
der är någon sena af bröten, jag vet inte eljes,
hvad det kan vara; men det rent täpper igen>
så jag kan inte dra andan. Blin inte rädder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
