Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALTA STINA. 109
Då skullen I sett på-Halta.Stina. Hon for
på honom ända som en Vildkatt och ref honom i
ansigtet med sina nägler, så bloden rann i långa
ränder. Sen så kastade hon sig på golfvet och
sprattlade och illskrek.
»Här skall jag dö! Här skall jag dö!
Lisebet hjälp mig!» skrek hon om och omigen.
Men så fick då Nils en karl till hjälp och
så bnndo de Stina och satte hanne upp i vagnen.
Och sen så körde rackaren hem med hanne.
Men hele vägen så ropte hon på Lisebet och
svor och var rent ursinnig. Och när de kommo
feam, så måste rackaren binda henne med en
järnlänk vid sängen.
Nu var vettet rent borta. Hon ville
hvarken äta eller dricka. Hon bara hoade och skrek
och ropte på sin Lisebet och så ryckte hon i
länken, så det gnisslade.
I Det första Halta Stina var flyttad, så blef
hannes stuga såld och bortkörd, så att nu stod
där bara den grå muren igen af alltihop. Men
katten strök omkring där på tomten och kröp
ihop, så utsvulten och eländig, där i den kalla
spisvrån.
Hos rackarens fingo de hålla vakt öfver
Stina både natt och dag. Men så en natt
hade rackarens käring, Johanna Petternilla,
somnat ifrån vakten. Och när hon då
vaknade om morgonen, så var Halta Stina inte
längre i sängen. Hon hade brutit ut länl^a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
