Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 • GAMLA GRÄLLA. I
annat än slit och slit. Manken stod så högt,
och ryggen var krokig. De många hvita rosorna
öfver bogarna talte om minst lika många sel-
brott. Och buken hängde sidt ner — efter alla
fölen, som hon burit på. Men färgen stod sig
alltjämt. Det var också en rar färg; för hon
var musgrå med hvit man och hvit rumpå. På
många långa tider hade det inte funnits hannes
like i häradet. Och hvar hon vändes fram ute
på vägarna, så sade folk på långt håll: »Titta,
där kominer Johannes på Korpåsen körande!»
Och alltid hade hon haft så rara föl. Men
det blef inte mer än två, som voro lika hanne
till färgen — det var den tuåriga följan Lilla
Grälla och så årsfölet. Dem ville Jolianne&j
ändteligen behålla, bägge två, och då var han,
förstar sig, tvungen till att göra sig af med
Gamla Grälla, för se, inte kunde han föda tre
hästar på Korpåsen — det var bara ett
åttondels mantal! Men han tyckte det, att Grälla
var rent för god att ge ett skott ännu, och
därför så skulle han ha hanne till Sjönevad och
sälja hanne. Det var intet prut med det. I
Fram på eftermiddagen kom Neta med
främmaden. Änna i Hagen och herarne bord-)
sattes genast, och Johannes själf satte sig vid
den öfverste änden. Johanna Marja manade på
dem att hålla till godo »med det lilla, som var
framsatt», fast det var min sann inte litet, det;
för där var både grantabröd och rågbröd och
smör och ost och spickepölsa och spiekefläsk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
