Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i GAMLA GRÄLLA. 147
riktigt grant löfvaspänne — det var nånting,
det, till att börja med; Och Neta gaf Johan
Petter ett halsakläde och ett silkevästatyg. Och
roligare marknad än denne hade aldrig desse
saks människorna haft.
Tiden gick, som hon alltid gör. Och på
Korpåsen voro de nöjda och glada. Bröllopet
j skulle stå till jillen, och de hade allt börjat att
rosta så smått, fast det bara var i början på
november månad. Allting hade också varit
riktigt patent, som han sade, klockemakaren,
bara Gamla Grälla hade stått sig lika bra nu
som förr. Men hon ville rent inte trifvas efter
den där marknadsäckan. Det var ända, som
hon hade gett sig den onde på, att hon inte
skulle vara till någon glädje mer. Johannes
gaf hanne två näfvar mjöl i stället för en på
hackelset, men lika led och skrabbig var hon
-ändå, och ibland gjorde hon sig så rar, så hon
ville inte äta bare hafren. Johannes hade den
sluge i Törnås där gång på gång för att titta
till hanne, och den ene riksdalern efter den
andre gick till apoteksplotter och annan smörja.
Men hvarken läsning eller flugekrut eller riktigt
hästapulver ville göra någon värkan. Hon blef
allt sämre och sämre. Och till slut fick Johannes
ligga ute på forlogen om nätterna och vaka
öfver hanne. Så en morgon, när Johannes
vaknade, efter en liten lur, och skulle titta till hanne
så låg hon där och sträckte hufvud och fötter
ifrån sig och var död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
