Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MESAK. 165
Mesak, att det var bäst, han blef ifrån
nattvarden omigen.
Då ville Mesak rent inte lefva längre. Men
han var la så illa tvungen, för han hade ingen
sjukdom och han kunde la inte gå och göra af med
sig själf, för det visste han var synd. Men nu så
släppte han rent allting och lät det gå, hur det
ville — han var led åt hela världen. Och rätt som
han gick här, så lade han sig ner och blef
liggande, och de kunde inte få honom till att resa
sig upp eller hjälpa sig själf, hvarken med lock
eller pock. Där de lade honom, där låg han
och lät bära maten till sig. Och när han skulle
skifta ställen, så fingo de ta honom som en
mjölsäck och bara honom på vagnen och
skjutsahonom, dit han skulle. Men ingen kunde se
några krämpor på honom, och inte jämrade han
sig för några. Och mat och drick kunde han
godt lika och han grinade inte illa åt en sup
häller, om han fick någon.
På det viset gingo tio år, som Mesak inte
stod på sina ben.
Men så en gång, han låg längst uppe i
skogsbygden, så skulle han flytta emällan
Hula-ryd och Pukabo. Då var Ola i Hularyd borta
med hästen. Men Anna Stina, käringen där,
hon ville, förstår sig, inte hysa Mesak längre,
än hon var tvungen till, och därför så tog hon
Mesak i en hösta vagn och drog honom bort
igenom skogen till Pukabo. Då kommer Pukabo
store tjur sättande rätt imot hanne och vrålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
