Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 MESAK:
rent anskrämmeligt och rister med hornen, och
rumpan står rätt ut efter honom. Anna Stina
släpper kärran och lägger af bort imot en gärdes-1
gård. Det fick la gå med Mesak, hur det ville,
bara hon kunde fri sitt lif.
Men innan Anna Stina var halfvägs imot
gärdesgården, så var Mesak allt framme och
hoppade öfver honom. Och när så Anna Stina
med var lyckeligt öfver, då låg Mesak där och
pockade på, att hon skulle laga, så han blef
skjutsad till Pukabo. Men då blef Anna Stina
arg, kan veta, och lade till Mesak, så han hickade
efter det; för Anna Stina i Hularyd var justa-i
ment inte så lenhändt af sig. Och så gick hon
sin väg. Och Mesak fick frakta sig fram till
Pukabo, bäst han gitte.
Sen lönte det sig, min sann, inte längre för
Mesak hvarken att vilja bli skjutsad eller att
vilja ligga, utan nu fick han allt hålla till godo
med att gå på sitt gamla vis igen.
Men hans tid skulle också ta slut en gång,
och det var han då så innerligt glad för. Han
började allt bli usel och skrabbig, medan han
var i kyrkebyn. Men hur det var, så krallade
han ändå med och flytte och flytte ända upp i
skogsbygden, tills han kom till Hularyd. För
han hade satt sig i sinnet, att Anna’ Stina i
Hularyd skulle bestå honom den siste skjutsen,
det hade han sagt länge. Och det gick, som
han hade sagt. När han väl var inkommen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
