Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 LARS PÅ SKOGSMADEN, 1
Här i Skäpperud tjänte Anna Stina till-|
sammans med mig i tio år, lion som sen blef |
min hustru. Yi tyckte om hvarandra länge,)
innan vi nämnde ett ord om det, hvarken jag)
eller lion. Men så kom f vi då till att tala om,
att vi skulle ha hvarandra, och sen hade vi
ingen ro’, innan vi fide oss något eget. Yi
trodde nog, att vi skulle kunna slå oss fram i
världen, vi så väl som andra, för vi var friska
och starka bägge två och inte var vi rädda för
att slita. I
När det så led fram imot julen på den siste
vintern, som jag var i Skäpperud, så passade
jag på en söndagseftermiddag, när husbonden
och jag var ena, och talte om för honom, hvad
jag och Anna Stina hade tänkt på, och så
frågade jag honom, om inte han skulle vilja lämna |
oss en bit jord till ett torp. Men han blef
genast mulen och tyckte det, att han ville ingen
torpare ha. Han kunde inte godt lida torpare,
för det första en dräng går och gifter sig och |
tar torp, så blir det bara fattigdom och elände, |
sade han. — Men vi skulle arbeta, ja, så godt )
vi nånsin orkade, både Anna Stina och jag, det j
hade’ vi lofvat hvarandra, sade jag, och då skulle j
vi väl kunna tjäna vårt bröd lika bra på ett
torp som där på gården. — Ja, det kunde så
tyckas, men han kände till det där — när de
månge ungarne kom och ville ha något både i
sig och på sig, då förslog det inte hvarken med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
