Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 LARS PÅ SKOGSMADEN.
»Göl* dig inte olycklig, Lars! Gör dig inte
olycklig!»
Jag släppte yksen — sinnet föll, nät» jagj
såg Anna Stinas förskräckelse. Jag kom i en
sådan darrning, så att jag knappt kunde stå på
mina ben. Gud vare lof, tänkte jag nu, att jag
inte har en människas död på mitt samvete —
sen får det gå hur som hälst.
Då knöt Björn händerna imot mig och
sade:
»Detta skall kosta dig dyrt. Först har du
stulit ifrån mig och så har du hotat mig med
yksen. Vi träffas på tinget.»
Så gick han.
Anna Stina sprang efter honom och bad
honom, för guds skull, att han inte skulle göra
oss olyckliga. Men han bara stötte hanne ifrån
sig och svarade ingenting.
Nå, det blef, må veta, tingssak af det. Han]
ville ha mig fälld, för jag hade hotat honom
med yksen; men det gick inte — för han hade]
inga vittnen på det. Han hade annars nog tänkt
klämma efter mig så pass, så att han kunde
drifvit mig ifrån stället. Men för det jag hade
huggit trädet på hans skog, måtte jag plikta
tjugufäm riksdaler.
Hvar skulle jag, fattig syndare, ta så många
pängar ifrån — det visste jag rakt inte. Men
länsmannen, han visste råd, han kom hem och
pantade ut kon, och det var det omistligaste,
vi ägde. Jag bet ihop tänderna och teg. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
