Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS PÅ SKOGSMADEN. 187
kunde aldrig få nog arbete utaf oss. Hur tidigt
vi också kom på morgonen, så var han ändå
före oss i skogen och tog imot oss med stickord
eller svordomar, för vi inte passade på tiden,
och vi kom aldrig därifrån förr, än ~ det var
mörkt, så att vi inte kunde se att sköta yksen.
Nå, då om vintern fällde vi timret och om
våren fick vi börja på med rothuggning och
häckning.
Ett par dagar före midsommar skulle*vi till
att börja bränna. Det hade varit starkt solsken
och god vind en lång tid förut, så att torf och
ris och stubbar var torra som. fnöske. Vi tände
på,- och Björn låg själf med ute i skogen den
första natten och vaktade elden — likaså den
andra. Men den tredje, det var själfva
midsommarafton, då blef han hemma vid gården
och satte Johannes på Kasen och mig att se
I till elden.
I Ja, så låg vi där i skogskanten, Johannes
och jag, och tittade på eldhögarna och luktade
på torfröken då om kvällen. Vi tog fram våra
pipor och rökade, för något godt skulle vi fella’
ta, där vi låg. Björn hade inte gifvit oss så
mycket som ett kvarter brännevin till att muntra
oss med om natten.
Som vi låg där, så sade jag, för jag mins
hvart ord, vi talte, som om det hade varit sagdt
i går:
^Hör du, Johannes,» sade jag, »du och jag,
STEiir fella fan själf till husbonde,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
