Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I LARS PÅ SKOGSMADEN.
I Då var jag stenblind. Det var mitt första straff;
1 men det var inte det värsta.
1 Där på lasarettet hade de inte talat om för
I mig, hvad som hade händt, sedan jag förlorade
sansen där midt uppe i elden. Men det gjorde
Anna Stina, när hon kom och skolle hämta mig.
Det ryser i mig än, när jag tänker på det,
p| hon talte om. Johannes på Kasen hade, må
veta, vaknat och sprungit bort efter mig och
dragit mig ur elden. Så kom där folk ifrån
alla ler och skulle hjälpa till att släcka. Men
fc^et stod inte till. Skogen var kruttorr. Och
det gick här som alltid vid skogseld — om
luften är aldrig så stilla, när elden börjar, så
drar det inte länge om, innan det blir vind.
Och lågorna flög från träd till träd vidt, vidt
och så fort i den torre skogen. De försökte
att göra förhuggningar mot elden, men han flög
öfver — det stod inte till att mota honom.
Mina hus och fam -andra ställen brann upp, och
det var knappt, att människorna kunde rädda
sig och kreaturen. De måtte köra tit kreaturen
i sjöarna och bikuporna och allt det lilla, de
hade i husen, måtte de ta med sig i pråmar och
ro ut på sjön med, och där fick de sitta med
barn | och allt, tills branden var öfver. Och
vargar och räfvar, som här var så godt om på
den tiden i fjället, de flydde och sprang rakt
in på husen och på människorna. Och fåglarna
flög ikring sina bo och skrek, men röken och
elden körde bort dem. Ja, en milaskog brann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
