Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudomligt vackert hår för resten — (det var
kolsvart, alldeles som hennes döttrars) var borta. Jag
frågade honom om orsaken därtill. ’Slut!’ svarade
han kallt. Och när jag ansatte honom för att få
veta varför, svarade han, att han ej tyckte om
hennes brev».
»En så’n stolle», inföll fru Trodén. »Jag skulle
då ha låtsat, som jag tappat den, så hade man icke
så snart fått reda på historien».
»Det tror jag dig verkligen om», sade fru
Alstermark.
»Seså, inga pikar. Ljöge man aldrig värre, då
ginge det an».
»Nå, vad var det i hennes brev, som han inte
tyckte om?» frågade Mia. »Var det inte tillräckligt
poetiskt?»
»Alldeles. Hon talade, påstod han, blott om de
baler, hon var med på; huru vackra klänningar
hennes rike far gav henne därtill, och huru förtjusande
roligt hon fann det, att hon blev förlovad före alla
sina pensionskamrater; huru hon skulle komma att
möblera sin våning — hennes guffar hade givit
henne löfte om en förmaksmöbel i rött — och»...
»En sådan galning!» skrek fru Lundin.
Hon hade två ogifta döttrar, som voro fula och
dumma, men rika.
»Rikedomen utgör visserligen icke lyckan»,
invände fru Grönqvist en smula fränt.
»Inte skönheten heller», menade fru Trodén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
