Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
då han upphittat eller förlorat något. Däremot lät
han alltid bekantgöra, vad han ville ha fram — och
vad som på det sättet kunde fås fram — genom
kungörelse från predikstolen.
Innanför dörren med glasrutan låg kontoret, lika
antikt som boden.
Den blå och vita porslinskakelugnen hade stått
fallfärdig i hundra år, men ändå höll den ihop, detta
sanningsvittne om opartiskheten och noggrannheten
hos stadens brandsyn. Skinnsoffan var nött så
blank som en wienerstövel, och i täta hål stack det
präktiga taglet fram. iWan visste inte av krollsplint,
när den gjordes I Den hade också flitigt begagnats.
Ty stolarne å kontoret voro redan i Grönqvists
ungdom så rankiga, att de ej dugde att sitta på.
Pulpeten var som fräknig av masksting och dessutom
översållad med bläck- och hettfläckar — de senare
märken efter glöggningar.
Det enda moderna å kontoret var kassaskåpet
— som det gått Grönqvist hårt till sinnes att ställa
dit, och dit hade det heller aldrig kommit, om han
inte onödigtvis »gapat» på en konkursauktion och
blivit fast för det —, den i fönstret hängande
gratis-almanackan från Norrköpings litografiska aktiebolag
och de många skyltarne kring väggarne om Beckers
antylion, Barnängens blanksvärta, Colmans
stärkelse m. m.
Grönqvist satt vid pulpeten med huvudet tungt
lutat i händerna. En värre otur hade han aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
