Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
dag, bli satta på ackord, och eftersom jag
bestämmer ackordets storlek, förlorar jag ingenting på dem.
De äro dessutom i regel de hövligaste av hela
personalen, medan över edra nykterister ofta vilar en
retsam självsäkerhet. Nej, jag upplåter ingen lokal».
»Är det disponentens sista ord?»
»Mitt oåterkalleligen sista».
När Gellertz och Linder gingo hem, sade den
sistnämnde:
»Nu ha vi fått en ny synpunkt på
nykterhetssaken».
»Hur så?»
»Nykterhetssaken är inte något varom alla
partier kunna enas. Vi kunna få med oss en och
annan idealist ur överklassen. Men det upphäver inte
faktum: nykterhetsrörelsen är en klass-sak.
Disponenten var ej medveten därom, men handlade på
grund av instinkt i enlighet därmed: de supande
arbetarne kunna ej mot arbetsgivaren uppträda med
den självständighet som de nyktre; han kan lättare
kuscha de supande, som på grund av sin
underlägsenhet få finna sig i vad som helst. De supande bli
förr utslitna än de nyktre, men bolaget är inte någon
välgörenhetsinrättning. När arbetaren är utsliten —
och så visst som alkoholen är ett gift, inträffar detta
förr med den supande än med den nyktre — kastas
han på fattigvården. Vi, som inte ha en trång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
