Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Mötet blev faktiskt vad Allehanda kallade det:
ett frispektakel för knoddar. Dessa hurrade, ropade
bravo, interfolierade talaren, fingo dräpande svar
och skrattade eller blevo utskrattade. Helt få
arbetare hade kommit, och de stodo i allmänhet
oberörda. Talet rörde sig i huvudsak kring
dagspolitiska förhållanden — ett för dem betydligt främmande
ämne.
Icke heller Gellertz fann sig angenämt berörd
därav. Kritiken var för brutal, slagorden för vulgära
och kvickheterna för mycket utom ämnet eller för
tydligt anlagda på att knipa publiken. Men vad som
fyllde honom med beundran, det var den sega energi,
den aldrig sviktande tilliten till sig själv och sin sak,
som så tydligt präglade Palms hela uppträdande.
Ätt kasta sig ut i stormen, att våga allt, kämpa i
brottsjöar utan att se land, det var för honom något
alldeles nytt.
Palms uppmärksammaste åhörare var
målare Linder. Då och då gick över dennes ansikte
en ljusning som hade han fått klarhet i något han
förgäves grubblat på.
En som formligen njöt var Gevert. Socialismens
teori fattade han ej. Men alla slängarne åt
»stor-borgarne», »kupongklipparne», »utsugarne» o. s. v.
applåderade han frenetiskt. Och riksdagen hade han
varit ursinnig på allt sedan den genomförde
näringsfriheten. Så den unnade han allt vad den fick.
Naturligtvis visste Gevert, att Palm pantsatt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
