Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
»Så där många synpunkter kunna vi få fram,
när var och en drar sitt strå till stacken. Tack,
mina herrar! Det är bara farbror Strömmer, som
blivit utan funktion, men han har fullt upp med
Arbetarnes ring».
»Och inte den talande tunga, som behövdes för
de här uppgifterna», sade Strömmer.
»Det är,då för väl», insköt Verelius, »att någon
vill ägna sig åt det tysta knoget — det som ej ger
applåder, men är minst lika viktigt som något
annat. Vore alla lika oss skulle världen bli
ikull-pratad».
»Nå, men min kära lilla fröken Runer», sade
lektor Kullberg, »vari består då ert strå? Det är ju
ingen oviktig sak att gå omkring och se bra ut. Ni
gör det med glans; men tycker ni, att det räcker till?»
Mia neg rodnande.
»Lektor Kullberg har alltså inte reda på min
husmodersförening? Det är en avdelning av
institutet, om jag så må säga. Vi sammanträda en gång
i veckan. Välkommen upp om fredag!»
»Tack! Men ingen nationalekonomi då?»
»Nej, då. Endast se och höra».
Mia bjöd herrarne på supé. Det var särdeles
gemytligt. Då lektor Kullberg på de övriga
gästernas vägnar tackat lör andlig som kroppslig spis samt
bett om allas vördsamma hälsning till Mias mor,
som på grund av sin sjukdom ej kunnat göra les
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
